Generellt om förskolans betydelse för de nationella minoritetsspråken

För ett hotat språk är barn och ungdomars förbättrade språkkunskaper av central betydelse, eftersom barnen är språkets framtida kulturbärare. Utbildningsfrågor är av central betydelse för minoritetsspråkens fortlevnad i Sverige. Om minoriteternas möjligheter att överföra språken till nästa generation inte säkerställs, kommer minoritetsspråken inte att bestå som levande språk i Sverige. Förskolans och skolans roll kan därmed vara av avgörande betydelse för enskildas möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket tillräckligt väl (SOU 2006:19, s. 143–149).

Svenska språkets dominans i samhället är så stark att den fortsatta språkutvecklingen i förskole- och skolåldern i många fall kommer att ske på bekostnad av minoritetsspråket. Det gäller därför att hitta sätt att stödja minoritetsspråkets utveckling inom förskolan och skolan (SOU 2005:40, s. 194).

Förskoleverksamheten är särskilt viktig eftersom grunden för additiv tvåspråkighet läggs under ett barns tidiga barndom och förutsättningarna försämras med stigande ålder (prop. 2008/09: 58 s. 97). 

En del av förskolans läroplan

Barnen ska stödjas i sin språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk. Varje barn ska ges förutsättningar till att utveckla ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmågan att berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang. Förskolan ansvarar för att varje barn utmanas och stimuleras i sin utveckling av språk och kommunikation. Förskolan ansvarar för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt följs, dokumenteras och analyseras (lpfö 18, SKOLFS 2018:50).

Tolkningen av begreppen väsentlig del

 Vid tolkningen av väsentlig del måste utgångspunkten vara att omfattningen bidrar till att minoritetsspråken bevaras, utvecklas och förs vidare till nästa generation. Av bestämmelsens ordalydelse följer att den huvudsakliga delen i förskolan ska bedrivas på finska. Den närmare tolkningen sker utifrån en helhetsbedömning av verksamheten. Det antal timmar som en verksamhet bedrivs på minoritetsspråket har stor betydelse för hur väl förskolan kan lyckas bidra till en revitalisering av språket, men även nivån på personalens språkkunskaper har betydelse, liksom hur förskolans arbete med språkrevitalisering är strukturerat och vilka arbetsmetoder som används. Det är endast i samverkan av olika sådana faktorer som uttrycket väsentlig del kan förstås (prop. 2017:18:199, s. 57 ff.).

Modersmålsstöd i förskolan

Att stödja barns språkutveckling och den kulturella mångfalden är en viktig uppgift för förskolan. Språk och lärande hör oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling.

Sverige har folkrättsliga åtaganden för nationella minoriteter och barn som tillhör de nationella minoriteterna ska stödjas i att utveckla sitt minoritetsspråk och en dubbel kulturtillhörighet (prop. 2009/10:165, s. 351).

Kommentar från Minoritetslyftet

Bestämmelsen har formulerats främst med sikte på de barn som talar ett annat språk än svenska och som har detta som dagligt umgängesspråk i hemmet. Läs förarbetsuttalandena nedan i ljuset av detta.

Det nationella minoritetsspråket är sällan modersmål eller dagligt umgängesspråk för de flesta barn som tillhör nationella minoriteter.

Risken finns att det stöd som lämnas landar fel eller är i en för liten omfattning om samma stödåtgärder lämnas som för barn med annat modersmål än svenska som ändå har språken som dagligt umgängesspråk i hemmet.

Detta bör huvudmannen ha i åtanke när de avgör vilka stödåtgärder som bör riktas till nationella minoriteter i förskola där svenska är huvudspråk. 

Innebörden av det stöd som ska lämnas för barns språkutveckling

En anledning till att modersmålsundervisning inte används i förskolan är att grundskolan till stora delar använder en annan pedagogik. Bestämmelsen är främst inriktad på förskolans pedagogiska uppdrag. Förskolan ska anpassa sina aktiviteter, arbetssätt, miljö och material till flerspråkiga barn (prop. 2009/10:165, s. 351).

Det kan t.ex. handla om att tillhandahålla läromedel, sagoböcker eller tekniska hjälpmedel på elevernas modersmål eller ha musikstunder och andra typer av samlingar där man fokuserar på inslag från elevernas kultur och där man i samtalen parallellt använder de svenska begreppen och begreppen på elevernas modersmål (prop. prop. 2009/10:165, s. 361).

För att stödja språkutvecklingen i det andra språket kan särskilda åtgärder som tvåspråkig personal, lärare i modersmålsstöd och kulturstödjare vara viktiga komplement. Det framhålls att huvudmannen avgör vilka resurser och kompetenser som krävs i olika arbetslag för att uppfylla regleringen i avseende att barnen ska kunna utveckla sitt modersmål (prop. 2009/10:165, s. 351 f.).

Vid införandet av bestämmelsen nämndes att Sverige har folkrättsliga åtaganden för nationella minoriteter och att barn som tillhör de nationella minoriteterna ska stödjas i att utveckla sitt minoritetsspråk och en dubbel kulturtillhörighet (prop. 2009/10:165, s. 351).

Förskoleklassen

Förskoleklassen upphör inför läsåret 2026-2027 och blir i stället årskurs 1 i en 10-årig grundskola. 

För närvarande kan de uttalanden som gäller modersmålsstöd i förskolan användas även som vägledning för förskoleklassen.

När förskoleklassen blir en del av grundskolan under läsåret 2026-2027 kommer nationella minoriteter ha rätt till modersmålsundervisning i sitt nationella minoritetsspråk. I nuläget finns ingen rätt till sådan riktad undervisning i förskoleklassen.

Effekter för nationella minoriteter när förskolan blir en del av grundskolan

Barn som saknar grundläggande kunskaper i sitt nationella minoritetsspråk kan ha begränsade möjligheter att lära sig språket utanför skolan. För dessa barn kan därför varje år av modersmålsundervisning göra skillnad.

Tidig språkinlärning kan också möjliggöra att barnen tidigare kan delta i olika sammanhang som förutsätter kunskaper i språket. Möjligheter till ännu ett års språkundervisning i ett nationellt minoritetsspråk kan också medföra att fler elever har nått en högre kunskapsnivå i språket när de lämnar skolan (SOU 2021:33, s. 328).

Vilka elever omfattas av bestämmelser gällande nationella elever

Vid bedömningen om en elev tillhör en nationell minoritet är den individuella självidentifikationen avgörande. Varje enskild individ avgör själv om denna anser sig tillhöra en nationell minoritet. Det krävs därmed inte att språket ska ha talats i ett nära släktled. Rätten till undervisning grundar sig därmed på tillhörigheten och den individuella självidentifikationen till en nationell minoritet (prop. 2013/14:148, s. 34).

Undantagen av kraven på dagligt umgängesspråk i hemmet och grundläggande kunskaper i minoritetsspråket

Undantagen tillkom för att denna modersmålsundervisning har ett bredare syfte och funktion än för andra elever.

För elever som tillhör nationella minoriteter syftar undervisningen inte enbart till att bevara och utveckla ett språk, utan också till att ge möjlighet att återerövra ett språk som gått förlorat i föräldragenerationen eller ännu tidigare till följd av den svaga ställning som de nationella minoritetsspråken haft under lång tid.

Förändringen är betydelsefull för att ge fler elever som tillhör de nationella minoriteterna tillgång till modersmålsundervisning (prop. 2013/14:148, s. 31–32).

Fjärrundervisning

Fjärrundervisning får användas i modersmål för grundskolans samtliga årskurser. Fjärrundervisning kan användas i modernt språk från årskurs 4 (5 a kap. 2 § skolförordningen).

I nationella minoritetsspråk är bristen på lärare mycket stor och det finns elever som därför inte får undervisning i sådant språk.

Fjärrundervisning kan öka skolhuvudmännens möjligheter att uppfylla sina skyldigheter i fråga om elevens rätt till modersmålsundervisning (prop. 2014/15:44 s. 17).

 Kursplaner

Det finns särskilda kursplaner för modersmål i de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska). 

I samtliga kursplaner delas det centrala innehållet och betygskriterierna upp inom ramen för minoritetsspråket som förstaspråk och minoritetsspråket som andraspråk.

Rätten till särskilt stöd

En elev i grundskolan ska ges särskilt stöd på det sätt och i den omfattning som behövs för att eleven ska ha möjlighet att uppfylla de betygskriterier eller kunskaper som minst ska uppfyllas (3 kap. 10 § skollagen).

Gymnasieskolan

Det finns inga särskilda ämnesplaner för modersmål i de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska) som i grundskolan. I stället används följande ämnesplaner: modersmål 1, modersmål 2 och modersmål – aktiv tvåspråkighet.

Tolkningen av goda kunskaper i språket avseende nationella minoritetsspråk

Kravet på att elever i gymnasieskolan ska ha goda kunskaper i språket för att ha rätt till modersmålsundervisning är inte så högt ställt att det inte kan nås av en elev som är nybörjare när eleven börjar läsa sitt nationella minoritetsspråk i någon av de obligatoriska skolformerna, även om eleven inte läser språket under hela sin tid i den aktuella skolformen (prop. 2013/14:148, s. 34).

Äldreomsorgens portalparagraf

Socialtjänstlagens portalparagraf för äldreomsorgens värdegrundsarbete innebär att omsorg av äldre inriktas på att dessa får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Kommunen ska verka för att äldre människor har tillgång till en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra (5 kap. 4 § SoL).

Upprätthållandet av den kulturella identitet

Det är lämpligt att den personal som tjänstgör i verksamheten har särskild kulturkompetens (prop. 2017/18:199, s. 76).

Vad som avses med äldreomsorg

Med äldreomsorg avses både stöd och hjälp i hemmet samt särskilda boendeformer för service och omvårdnad av äldre (5 5 § SoL).

Tolkningen av begreppet väsentlig del

Rekvisitet ”väsentlig del” innebär en större del av verksamheten jämfört med delar av den.

Som en jämförelse nämns att det tidigare rekvisitet ”delar av ” skulle kunna ha varit uppfyllt genom en symbolisk närvaro av språket. Detta är inte möjligt med begreppet ”väsentlig del”.

Vad som utgör en väsentlig del av verksamheten måste avgöras utifrån en helhetsbedömning. Denna bedömning beror även på vilken form av omsorg det gäller samt omfattningen av denna.

Bedömningen ser olika ut beroende på om omsorgen ges i form av ett mindre antal timmar hemtjänst eller genom plats på särskilt boende (prop. 2017/18:199, s. 69).

Väsentlig del inom hemtjänsten

Bedömningen av rekvisitet väsentlig del inom hemtjänsten innebär att de äldre åtminstone bör ha möjlighet att tala med personal på finska, meänkieli och samiska flera gånger per vecka.

Det bör också vara tydligt och förutsägbart för den äldre i vilka sammanhang och vid vilka tillfällen det finns möjlighet att använda minoritetsspråket (prop. 2017/18:199, s. 69).

Väsentlig del på ett särskilt boende

Bedömningen av rekvisitet väsentlig del för omsorg på ett särskilt boende innebär att språket ska vara kontinuerligt närvarande i omsorgen i en sådan omfattning att det skapas en kvalitativ och kontinuerlig språkmiljö som förhindrar isolering och som bidrar till att skapa trygghet för den äldre.

Antalet timmar som personal som behärskar språket finns tillgänglig måste ges stor betydelse, men flera omständigheter kan spela in. Vad som utgör en väsentlig del av verksamheten måste avgöras utifrån en helhetsbedömning (prop. 2017/18:199, s. 69).

Nivån på språkkunskaper

Bedömningen av behärskar finska, meänkieli eller samiska. Personalens språkkunskaper bör vara sådana att det möjliggör ett meningsfullt samtal med den äldre (prop. 2017/18:199, s. 69).

Innebörden av att verka för

Begreppet verka för ska förstås som en skyldighet att vidta aktiva åtgärder för tillgången till språkkunnig personal i finska (prop. 2017/18:199, s. 72).

Gällande biståndshandläggning

Det bör särskilt uppmärksammas att många inte förmår att hävda sina egna intressen eller föra sin egen talan (prop. 2009/10:116 s. 15-16).

Efterfrågan på äldreomsorg på minoritetsspråk

Det kan finnas flera faktorer som påverkar efterfrågan av äldreomsorg på minoritetsspråket. En viktig faktor är vilken information kommunen lämnar och på vilket sätt denna lämnas. En låg medvetenhet om sina rättigheter och en önskan om att inte vara till besvär kan vara en förklaring till att omsorg på minoritetsspråket inte begärs. Detta kan ge myndigheterna en felaktig bild av efterfrågan (prop. 2017/18:199, s. 72-73).

Hur informationen ska utformas

Informationen bör utformas på ett sätt som gör den tillgänglig för äldre personer och lämnas i ett så pass tidigt skede att den äldres önskemål om omsorg på minoritetsspråket kan beaktas inför beslut om erbjudande av insatser. Samtidigt bör inte informationen lämnas allt för tidigt eller slentrianmässigt, eftersom den ska ha tydlig koppling i tid till ansökan (prop. 2017/18:199, s. 74).